Nedräkning?

Nej, det kan man väl ändå inte säga? 
Med minst 7 år kvar. 
Av arbete. 
 
Det kan man väl inte kalla nedräkning? 
Eller?!
 
Ja, alltså det är mina turbotankar som talar till mig.
Igen. 
 
Olika ämnen nästan varje gång.
Men turbotankar it is! 
 
Jag har blandade känslor.
Den ena dagen tycker jag att allt är jobbigt och tråkigt och jag kan nästan inte förmå mig att pallra mig dit.
(Till jobbet alltså.)
För att nästa dag känna en nästan euforisk lycka av att få vara en del av sammanhanget.
 
Ja men, förstår ni? 
Att jag undrar.
Hur det egentligen förhåller sig med...
Allt. 
 
Det är ju helt schizofrent! 
Detta hit och dit och fram och tillbaka!!
Dessa tankar! 
Turbo! 
 
Sikken tur att jag har förmågan att vara här och nu. 
I nuet. 
 
Men det är svårt ändå när turbotankarna kommer och när jag vill nedräkna fast ändå kan vara euforisk och jag brottas med nuet.
Och allt blir bara kaos.
I huvet.
 
Fast att det är så jag funkar. 
 
Genier sägs ju kunna behärska kaos.
Så då är jag väl det då. 
 
Ett geni. 
 
Arrrrgh! 
 
 
Tänkte säga godnatt nu.
Sweet Dreams!