Ingen träff...
...med den stora lilla familjen har det blivit och detta pga att de är så sjuka allihop, de stackarna!
Stora som små så mår de inget vidare vilket såklart bara är så tråkigt!
Saknar ju dem!
Längtar efter dem!
💜💜
Om de är friska på söndag blir det lite kalajsande eftersom grabbarnas storebror då fyller år.
Även min näst äldsta son fyller år då men han jobbar så honom får vi fira en annan dag.
Påsken har nästan gått obemärkt förbi, förutom middag med delar av sambons familj på påskdagen.
Dels fyller hans mor år på torsdag och dels var hans syrror och deras makar där vilket ju var trevligt.
Det var längesen vi träffades så mycket avhandlades.
Tack för en fin kväll! ❤️
Annars har vi mest slappat hela helgen.
Fikat med syrran och överlämnat en liten present som tack för skjutsen till flygplatsen.
Som hastigast träffat vår fina granne som varit en fantastisk kattvakt i vår frånvaro och som oxå fick en present för det.
Mina två mellansöner har oxå varit inblandade i katternas omvårdnad och de ska oxå uppmärksammas för detta.
Vi är så tacksamma att vi har så hjälpsamma och fina nära och kära som rycker in för oss och våra hårbollar!
Tack alla! ❤️
Idag är det dags att jobba.
Om jag känner mig redo?
Nej, inte alls!
Kunde gott haft semester ett par veckor till.
Är inte alls upplagd för det men det är bara till att inse faktum.
Måndag på en tisdag gör ju åtminstone veckan lite kortare.
Alltid något!
Godmorgon!
Så mycket ni hunnit med sen ni kom hem! Jag blir trött bara av att läsa det.
Förstår att det är motigt att börja jobba. Jag är tacksam att inte behöva känna så. Har mitt uppdrag en dag i veckan och det är bara jag själv som säger att jag ska göra det på morgonen. Ibland tycker jag det är motigt att stiga upp och ibland tycker jag att jag är sen. Men det är bara mitt huvud som störs för det har ingen betydelse alls.
Hoppas du kom till jobbet som du skulle!